linnea andersson

För två dagar sen vrickade jag foten på väg hem från Marcus. Skrek några fula ord och viftade med handen för att hålla balansen. När jag kollar upp sitter en chockad och förtvivlad tant en bit bort och vinkar lite halvt till mig. Haha. I alla fall, jag har fortfarande ont som stryk så jag har knappt kunnat gå nu på två dagar. Det är underbart, inte.