linnea andersson

Om 64 dagar, 20 skoldagar, står vi där tillsammans. Glada och ledsna på samma gång. I våra fina klänningar och fula studentmössor. Ja, modellen på våra studentmössor var minst sagt ful om ni frågar mig. Såg ut som en sjökapten, eller någon slags officer. Eller var det bara mitt huvud som va konstigt? Iallafall. Strunt samma. Jag kommer antagligen inte bry mig ett skit om studentmössan. Jag kommer antagligen inte ens bry mig ifall den sitter bak och fram. För jag kommer vara lyckligast i världen. Tillsammans med en hel bunt underbara människor. Jag längtar sönder och vill att tiden ska gå fortare än någonsin, men på samma gång får det gärna ta sin tid. På ett sätt vill jag ut i världen och visa vad jag går för, men på ett sätt är jag ännu inte redo att släppa taget.